Kort om dissociativa diagnoser

För mer info om de olika diagnoserna och tillstånden, läs Lite mer om dissociativa diagnoser. Här är det bara en kort sammanfattning.

Depersonalisation och derealisation

Det här är tillstånd med overklighetskänslor som kan omfatta till exempel en själv, ens tankar, känslor och hur omgivning och andra människor upplevs. Allt kan kännas dimmigt, främmande eller förvrängt, eller som att vara i en dröm.

Overklighetskänslorna kan bero på chock, trauma, en annan psykisk problematik eller droganvändning.

Dissociativ amnesi och fugue

Amnesi innebär en minnesförlust där det för det mesta är stressande eller traumatiska händelser som inte går att minnas. Ibland omfattar minnesförlusten stora delar av ens historia och vem man varit.

Fugue är en period med dissociativ amnesi där någon dessutom inte vet vem hen är. Hen ger sig iväg hemifrån på en längre resa som inte är normal för hen.

Dissociativ stupor

Ett tillstånd där någon inte kan röra sig. Ibland handlar det om att inte kunna röra sig alls, ibland är det bara delar av kroppen som påverkas. Det kan även bli att personen reagerar mindre eller inte alls på till exempel ljud, ljus, smärta och beröring.

Det kan se ut som om personen sover, men hen är vaken och kan för det mesta uppfatta vad som händer.

Kroppsliga symptom

Dissociation kan visa sig som kroppsliga symptom. Det kan vara bland annat att inte kunna röra sig eller inte kunna göra vissa rörelser, att få ryckningar, svårt att gå, svårt att prata, att sinnesintrycken påverkas eller att personen får kramper som liknar epileptiska anfall.

Med att sinnesintrycken påverkas menas det att det kan vara svårt att höra eller se, att allt kan bli förvrängt eller att det kan vara svårt att skilja mellan olika intryck (till exempel skilja mellan varmt och kallt).

De kroppsliga symptomen kan kallas somatisk dissociation, somatoform dissociation, konversationssyndrom eller funktionella neurologiska symptom.

Dissociativ identitetsstörning (DID)

DID är en diagnos som innebär att någon har minst två olika personlighetstillstånd, som kan kallas för delar, alters eller delpersonligheter. Varje del måste känna sig som en egen person, ha egna känslor, eget medvetande och kunna styra vad kroppen gör. Dessutom krävs det minnesluckor för att få diagnosen. Minnesluckorna kan göra att det inte går att komma ihåg traumatiska händelser, viktig personlig information och/eller händelser i vardagen.

När det finns väldigt många delar kallas det för polyfragmenterad DID.

Det finns en liknande diagnos som heter ”partial dissociative identity disorder”, där någon också har flera delar. Då är det en av delarna som dominerar och de andra brukar inte ta över kontrollen.

DDNOS

En förkortning som står för ”dissociative disorder, not otherwise specified”. Det betyder att det gått att komma fram till att någon har en dissociativ problematik, men att det inte gått att komma fram till vilken. Antingen kan det behöva utredas mer eller så är det för att personen till exempel ligger mittemellan två olika diagnoser och därför passar det inte att sätta någon av diagnoserna.

Andra former av dissociation

Det finns också några dissociativa diagnoser som räknas som ”andra specificerade dissociativa syndrom”. Då handlar det om transtillstånd, tillstånd där olika dissociativa symptom blandas, identitetsstörning som beror på hjärntvätt och akuta dissociativa reaktioner.

*

Det här är del av en förenklad och något redigerad version av den inledningstext som finns med i våra antologier. Vill ni läsa den ursprungliga texten eller se källor finns den här.

Mer om vad dissociation är finns här:

Via menyn går det att hitta ännu fler texter, boktips, filmtips och länkar till organisationer och andra som kan ha mer information om dissociation och närliggande ämnen.