En kort sammanfattning av diagnoserna finns här.
Det finns två olika diagnossystem som används parallellt i Sverige, ICD och DSM. De olika systemen utgår från lite olika syn, och därför är de inte helt överens om hur alla tillstånd ska definieras och klassificeras, eller vad som ska räknas som dissociation. När det gäller de mer kända och vanliga dissociativa diagnoserna är de åtminstone i stort sett överens.
Den senaste versionen av DSM kallas för DSM-5. Den version av ICD som används i Sverige just nu är ICD-10. ICD-11 kommer börja användas internationellt från januari 2022. Översättningen till svenska har påbörjats, men i nuläget är det oklart när ICD-11 kommer börja användas här.
Här finns en översikt över diagnoserna i de olika diagnossystemen. Diagnoskriterierna för ICD-10 går att läsa här. För ICD-11 finns de på engelska. Mer information om kriterierna i DSM-5 finns i boken Mini-D 5 som kan gå att hitta på bibliotek.
Depersonalisation och derealisation
Både depersonalisation och derealisation kan beskrivas som overklighetskänslor.
Vid depersonalisation är det upplevelsen av en själv som känns overklig. Det kan kännas som att försvinna bort från sin kropp, att kroppen känns förvrängd, att det känns som att allt sker på avstånd eller händer någon annan. Det kan vara svårt att känna igen sig i sin spegelbild, eller kännas som att den föreställer någon annan. I overklighetskänslorna kan en känslomässig avstängdhet ingå, liksom att det kan vara svårt att tänka. Känslan av tid kan också påverkas. Minnet kan bli påverkat, men det handlar då inte om att glömma saker (amnesi), utan istället handlar det om att ens medvetandetillstånd och ens uppmärksamhet blivit påverkade.
Derealisation är ett liknande tillstånd, men vid derealisation är det omgivningen som känns overklig. Rummet kan kännas förvrängt, färger kan kännas konstiga, det kan vara svårt att känna igen sig och orientera sig, även i hemmet. Andra människor kan kännas främmande och svåra att känna igen. Allt kan kännas dimmigt, overkligt eller som att vara i en dröm.
Depersonalisation och derealisation kan vara mycket skrämmande, men trots overklighetskänslorna har personen koll på vad som egentligen är verkligt.
Det är vanligt att ha depersonalisation och derealisation samtidigt, men det är möjligt att bara få det ena.
Det här är ett av de vanligaste dissociativa symptomen, som kan komma vid stress, chock eller efter droganvändning. Det är ett symptom som även kan uppstå vid andra psykiska tillstånd, som panikångest, depression, bipolär sjukdom, psykos, PTSD eller i samband med ett annat dissociativt tillstånd.
Depersonalisation och derealisation kan komma under en begränsad tid, det kan till exempel vara några timmar efter en chock. Det kan också gå att hamna i en så kallad episod av depersonalisation eller derealisation, som är en kortare period som kan gå över av sig själv. Då kan det handla om några dagar eller veckor. Om ett tillstånd av depersonalisation eller derealisation varar en längre tid och inte beror på ett annat psykiskt tillstånd kan diagnosen depersonalisations- och derealisationssyndrom (DPD) bli aktuell.
I ICD-10 är depersonalisation och derealisation inte klassat som dissociativa tillstånd, utan där finns diagnosen depersonalisations-derealisationssyndrom under ”andra neurotiska syndrom”. I ICD-11 har diagnosen flyttat och räknas till de dissociativa syndromen.
Dissociativ amnesi och fugue
Amnesi betyder minnesförlust. Dissociativ amnesi innebär att någon inte kan minnas vissa saker ur sitt liv. Det vanligaste är att det handlar om stressande eller traumatiska minnen. Ibland är det bara just de händelserna som inte går att komma ihåg, ibland är det istället större delen av hur ens liv varit eller vem man varit som är försvunnet. Amnesi är inte samma sak som vanlig glömska, och den kan röra saker som både hände nyligen och som hände för längesen.
Dissociativ amnesi kan vara en del av bland annat akut stressyndrom, PTSD eller dissociativ identitetsstörning. Det finns även kognitiva funktionsnedsättningar och sjukdomar som kan leda till dissociativ amnesi. Det är också möjligt att ha dissociativ amnesi som en egen problematik, som inte är del av någon annan diagnos.
Fugue innebär att personen har en period med minnesförlust som omfattar även den egna identiteten. Personen har gett sig iväg hemifrån på en längre resa som inte är normal för hen.
I ICD-10 är dissociativ fugue en egen diagnos, men både i ICD-11 och i DSM-5 finns istället diagnoserna dissociativ amnesi utan fugue och dissociativ amnesi med fugue, så det har skett en förändring där fugue nu räknas som en amnesi-variant istället för ett eget tillstånd.
Dissociativ stupor
Vid stupor påverkas ens förmåga att röra sig. Det kan vara att någon blir helt oförmögen att röra sig eller så kan det vara att delar av kroppen inte går att röra. Det kan också vara att tappa känsel, få stickningar, ha suddiga synintryck eller att det inte går att prata. Känsligheten för smärta kan påverkas. Det kan bli att personen reagerar mindre eller inte alls på beröring, ljus eller ljud.
För någon annan kan det se ut som att en person med dissociativ stupor sover, men det är varken sömn eller medvetslöshet utan ett annat tillstånd. Det vanligaste är att personen kan uppfatta vad som händer, men hen kan vara oförmögen att kommunicera, vilket kan göra tillståndet mycket skrämmande.
Det finns även andra sorters stupor, som depressiv stupor eller stupor vid schizofreni. Dissociativ stupor beror på stress och kan utlösas av traumatiska händelser.
Det är bara i ICD-10 som dissociativ stupor är en egen diagnos, den finns varken med i ICD-11 eller i DSM-5.
Kroppsliga symptom
Somatisk dissociation, somatoform dissociation, konversationssyndrom eller funktionella neurologiska symptom är olika namn på de kroppsliga symptom som stark stress kan leda till. För vissa är symptomen del av en annan dissociativ problematik medan andra bara har kroppsliga symptom.
Det här är en grupp av symptom som de olika diagnossystemen inte är överens om hur de ska klassificeras. I ICD-10 och ICD-11 klassas de som dissociativa medan DSM-5 kallar det för ”konversionssyndrom (funktionell neurologisk symtomstörning)” och har placerat det under ”kroppssyndrom och relaterade syndrom”.
De kroppsliga symptomen är i själva verket en rad olika symptom.
Dissociativa motoriska störningar
Kan vara bland annat:
- ryckningar eller att bli skakig
- svårt att samordna muskelrörelser, så det blir svårt att till exempel svälja, gå normalt eller göra vissa rörelser
- att bli svag
- att få tillfällig förlamning i armar eller ben
Dissociativ afoni och dysfoni
En variant av de dissociativa motoriska störningarna som ger problem med talförmågan. Det kan vara:
- svårt eller omöjligt att prata
- att få hes röst
- att rösten på något annat sätt inte låter som den brukar
Dissociativ anestesi
Sinnesintrycken påverkas. Till exempel:
- svårt att höra
- svårt att se
- förvrängda intryck
- svårt att skilja på olika intryck, som att skilja mellan mjukt och hårt eller varmt och kallt
- oförmögen att känna smärta
Dissociativa kramper
Anfall som liknar epileptiska anfall.
Vid dissociativa kramper kan personen antingen vara vid medvetande eller i ett transtillstånd. De kan också komma tillsammans med dissociativ stupor.
Dissociativ identitetsstörning (DID)
För att någon ska ha dissociativ identitetsstörning (DID) krävs det att det finns minst två olika personlighetstillstånd (delar, alters, delpersonligheter). Varje del ska ha en egen jagkänsla, ha egna känslor, eget medvetande och kunna styra handlingar. Det är inte nödvändigt att någon annan ska kunna se skillnad på delarna, men ibland kan skillnaderna vara så stora att någon annan kan avgöra vilken del hen möter.
För att kunna få diagnosen är det också nödvändigt att ha minnesluckor. Minnesluckorna gör att någon inte kan komma ihåg traumatiska händelser, viktig personlig information och/eller händelser i vardagen.
Finns det väldigt många delar kallas det för polyfragmenterad DID.
I ICD-11 finns dessutom diagnosen ”partial dissociative identity disorder” som är ett liknande tillstånd, men där en av delarna är den som dominerar och där den andra (eller de andra) inte brukar ta över kontrollen eller medvetandet helt.
Diagnosen dissociativ identitetsstörning motsvarar diagnosen multipel personlighet som finns i ICD-10.
Definitionen av DID säger inte så mycket om hur det är för en särskild person att leva med DID. Det inre systemet kan bestå av olika många delar och de kan vara organiserade på olika sätt. Delarna kan ha olika stark förmåga att ta över kontrollen och det kan skilja sig åt om några delar är sammedvetna eller inte. Att vara sammedvetna innebär att delar kan ”se” vad som händer när en annan del är framme, och att de inte får minnesluckor efteråt.
Bland delarna finns det vissa roller som är vanliga, till exempel barn, beskyddare eller internaliserad förövare, men det finns många olika varianter. Relationerna inuti kan också se väldigt olika ut oavsett vilka roller som finns där.
Allt det här är exempel på saker som kan göra att DID är en diagnos som i praktiken kan vara på väldigt många olika sätt.
Hur svårt det är att leva med DID behöver inte bero på hur många delar det finns, och det är inte alltid så att en större sammedvetenhet eller ett bättre samarbete (eller integration) ökar funktionsnivån. Det kan vara möjligt att ha en hög funktionsnivå med DID just för att delarna håller sig skilda från varandra. DID kan också påverka en person så att livet blir i stort sett helt obegripligt och ohanterbart. Det kan vara till exempel på grund av minnesluckor i vardagen, att personen inte har någon uppfattning om sin historia, kaos som uppstår på grund av flashbacks och andra symptom, eller av att inte ha någon känsla av att veta vem man är.
DDNOS
DDNOS är en förkortning som står för ”dissociative disorder, not otherwise specified”.
Ibland uppfattas diagnosen som att den betyder ”nästan DID”, men den innebär bara att personen har en dissociativ problematik som inte har kunnat definieras. Därför har det inte gått att sätta en annan diagnos. Anledningarna till det kan vara antingen att dissociationen inte utretts tillräckligt, eller att personen inte uppfyller kriterierna för någon diagnos fullt ut.
DDNOS kan alltså innebära att någon nästan uppfyller kriterierna för DID, men det kan också vara att personen nästan uppfyller kriterierna för någon av de andra dissociativa diagnoserna.
Det kan vara lätt att blanda ihop DDNOS med DESNOS. DESNOS är inte en dissociativ diagnos utan ”disorder of extreme stress, not otherwise specified”, alltså ett tillstånd som beror på extrem stress.
Varken i DSM-5, ICD-10 eller ICD-11 heter diagnosen DDNOS. DDNOS var en beteckning som fanns i DSM-IV på engelska, men som fortfarande lever kvar som begrepp. Innebörden av diagnosen är samma även om den nu heter ”Ospecificerat dissociativt syndrom” eller ”Dissociativt syndrom, ospecificerat”.
Andra former av dissociation
Förutom att det finns något som kallas för ”ospecificerat dissociativt syndrom” finns det några tillstånd som klassas som ”andra specificerade dissociativa syndrom”, vilket alltså är dissociativa tillstånd som går att diagnostisera men inte med någon av de tidigare nämna diagnoserna.
I DSM-5 är de diagnoser som nämns:
- kroniska och återkommande syndrom med blandade dissociativa symptom
- identitetsstörning orsakad av långvarig, intensiv och tvingande övertalning (hjärntvätt och påverkan i sekter eller under tortyr är exempel på vad som ingår i detta)
- akuta dissociativa reaktioner vid starkt påfrestande händelser
- dissociativ trans (där personen kan förlora medvetenheten om omgivningen och sluta reagera på stimuli)
I ICD-10 och ICD-11 är transtillstånd en egen diagnos istället för att ligga under ”andra specificerade dissociativa syndrom”. I ICD-11 finns dessutom ytterligare en dissociativ diagnos som rör trans:
- possession trance disorder, som är en form av trans där personens vanliga identitet ersatts av en annan. Det är då en ”possessing identity” som har kontroll över personen. Det kan vara något som sker återkommande eller under en enstaka period som är minst några dagar lång.
ICD-10 har följande diagnoser under ”Andra specificerade dissociativa syndrom”
- multipel personlighet, en diagnos som motsvarar DID
- gansers syndrom, som är en form av förvirringstillstånd eller pseudopsykos
- psykogen konfusion, ett annat förvirringstillstånd, där personen till exempel har svårt att tänka klart och komma ihåg till exempel vem hen är och var hen är
- psykogent skymningstillstånd, ett förändrat medvetandetillstånd med minnesluckor
Det här är del av en förenklad och något redigerad version av den inledningstext som finns med i våra antologier. Vill ni läsa den ursprungliga texten eller se källor finns den här.
Mer om vad dissociation är finns här:
- En kort förklaring
- Olika teorier om dissociation
- Vad beror dissociation på?
- Kort om dissociativa diagnoser
- Lite mer om dissociativa diagnoser
- Att behandla dissociation
Via menyn går det att hitta ännu fler texter, boktips, filmtips och länkar till organisationer och andra som kan ha mer information om dissociation och närliggande ämnen.